Tankarna fortsätter snurra, inte har jag hört något från polisen heller..

Så antar att han är på fri fot fortfarande..

Tog mod till mig och gick ut själv, gick ner på affären kommer halvvägs genom området så ser jag någon med rakad skalle och glasögon, hjärtat hoppade upp i halsgropen på mig.. Tittade en gång till och såg att de inte var han utan en bekant som rakat av sig håret..

Sen så är MA skäggig med stort burrigt helskägg.. 

Får se nu om jag får sova något.. Tror inte det.. Vill fortfarande inte gå in och lägga mig i sängen utan väljer att ligga på soffan.. Lyckades gå in tidigare idag iaf och slita ur alla sängkläder, hade jag haft mer av dom hade jag kastat de här, men lät tyvärr återanvända skiten så tvättade allt på 90 grader extra länge men kommer nog inte använda dom något mer ändå..

Magen värker som fan, underlivet likaså..Musklerna runt höfter och i nedre ryggen värker som bara den likaså benmusklerna.. illamåendet är på väg igen med :(

Tack vare min äldsta så har det vart filmkväll här och jag har fått lägga på mig masken om att mamma mår bra. Nu börjar det bli värre igen.. Nu kommer skakningarna och tårarna igen. 

försöker komma ihåg vad polis och läkare sagt men det står still, kommer bara ihåg att en läkare var lite humoristisk och sa "tur han inte hade större då hade du vart sönder trasad" 

Mannen, tycker jag ska prata med nån jag litar på eller kontakta psykolog eller något sånt.. Men näe jag klarar inte det.. Har vart med om sånt här förr och tagit det själv.. Det kommer när det kommer och när jag känner att jag vill prata om det så kommer jag göra det oxå.

Allt har sin tid som det så vackert heter.. Nu ska jag bädda ner mig på soffan och hoppas på nån timmes sömn.. Kanske bara blir slumrande oxå men det är bättre än inget. 

Hatar mig själv, hur kunde jag vara så dum?

Började med en helt vanlig tråkig dag med slötitt på tvn och prommisar med hunden.

Sen hörde MA av sig på fb, vi satt och snacka lite på chatten och han var väldigt på om att vi skulle ses.. Det var ju så länge sen och han ville ju ha uppdatering på mitt liv sa han. Jag tyckte det verkade lite underligt då han tjatade nå så kopiöst och det brukar han inte göra. Säger jag att jag mår som en påse nötter så brukar han inte pucha på så hemskt.

Slutade iaf med att han övertalade mig med att få komma hit. Och nu så här efteråt så undrar jag, varför har vi aldrig träffats hos honom? 

Vi har ju ändå känt varandra i 3 år nu. Men mycket kommer nu efteråt, vem var han egentligen?

Varför har vi aldrig vart ut och gjort stan en dag eller kväll?

Många tankar snurrar i huvudet nu och jag blir inte något klokare.

Iaf så, gick jag och mötte han vid bussen, fick den vanliga kramen inget underligt med det alls. Kommer hem till mig och hunden börjar bete sig på ett sätt han aldrig gjort förr, där borde jag ha reagerat, men gjorde jag det? Nää

Mannen jag älskar och jag höll på att smsa medans jag väntade på MA. 

Först verkade allt normalt mellan oss men sen blev han mer och mer svartsjuk, och trodde inte alls på att man som kille och tjej kunde umgås som vänner utan att göra något sexuellt, så i rena ilskan sa jag att jag skulle ha sex med MA för att göra mannen nöjd och få sin vilja igenom. Mannen bad mig fara o flyga och skulle radera mitt nummer. 

Väl hos mig som jag sa betedde sig hunden konstigt, så jag valde att stänga undan honom. Nu så här efteråt ångrar jag mig som fan, jag skulle reagerat bättre på hundens beteende och bett MA gått istället. Men så gjorde jag inte. 

Vi satte oss i soffan och kolla de på tv, jag kröp upp i mitt hörn under täcket och kunde inte sluta tänka på mannen som bara nån minut innan bett mig dra så långt det går. Ma satte sig nära väldigt nära, lite för nära om jag ska vara ärlig. Jag rättade till mig så jag kom undan lite grann och bad han att inte vara så närgången. 

Det blev reklam och jag gick in i sovrummet för att hämta min medicin.

Helt plötsligt så står han där bakom mig, tar tag i mig och biter till i halsen på mig. Lägg av säger jag och försöker ta mig bort. Då blir greppet hårdare och han kastar ner mig i sängen, han sliter sönder min t-shirt och tar stryptag på mig. Där ligger jag med bar överkropp och kämpar som en tok för att få behålla mina byxor, men tar inte lång stund för han att få av mig dom heller. Rädd och arg försöker jag hålla lugnet men inte så lätt i ett sånt här läge de kan jag lova. 

Ber att han ska sluta, men de är som att den snälla MA jag känt i flera år är borta, han som är över mig och håller fast mig känns inte alls som han över huvudtaget. Några detaljer tänker jag inte skriva upp det smärtar för mycket än så länge.. Men är otroligt glad att han inte sprutade i mig och att han har liten snopp (de sa även läkarna) 

Ja hade han haft större så hade han förmodligen lyckats K****a sönder mig och läkarna hittade inget spår av sperma i mig. Inte så konstigt med allt jag fick över mig, nu tycker jag att de luktar sperma överallt. Nog för att sånt luktar men den här stanken var  inte normal. Luktade nog 10 ggr värre än normalt. När han var klar släppte han mig, jag rusade in på toa och kräktes som en tok. MA klädde på sig och drog, de kändes konstigt att vara kvar sa han.. 

Nähä, du har precis våldtagit mig idiot. Inget känns väl normalt efter en sån sak..

I min förvirring smsade jag mannen och talade om vart som hänt. vilken jävla skitkväll allt blivit, först att han ber mig fara o flyga och sen våldtäkten.. Han ville inte tro mig, trodde det va ett löjligt skämt och att jag och MA förmodligen satt här i soffan och hade trevligt. Fick han dock att förstå läget, han ville att jag skulle polisanmäla.

Först ville jag inte det då jag gjort det förr då jag blev våldtagen. Den gången blev jag inte vänligt bemött alls av polisen dom mer eller mindre skrattade åt mig, jag hade ju släppt in han sa dom. och tyckte att jag mer eller mindre fick skylla mig själv. Iof var den förra som våldtog mig min dåvarande kille, så inte vet jag om polisen tyckte att de var okej av han att våldta mig då..

Denna gången var dom väldigt tillmötesgående, dom var även så snäll att dom skickade en kvinnlig och en manlig denna gången.. Så medans den kvinnliga polisen pratade med mig så tog den manliga ut min hund på en runda. (hur ofta händer en sån sak?) Dom kollade upp mig lite här hemma och pratade med mig, sen fick jag åka till sjukan i bara badlakan. Blev gynundersökning och hela baletten och sen hör och häpna polisen körde hem mig. Höll på att tappa hakan, är verkligen inte van med att bli så "väl" behandlad..

Kom hem hoppa in i duschen, så skönt att få tvätta av sig smutsen, fast ändå känner jag mig skitig, har ont oxå svårt att gå svårt att äta och dricka. Gråter från och till hela tiden och är arg på mig själv.

Varför lät jag han övertala mig att få komma hit?

Varför läste jag inte min hunds signaler bättre?

Varför kämpade jag inte emot mer?

Varför är jag så korkad?

Nu känner jag mig totalt värdelös, vidrig, äcklig, oönskad, ful bla bla bla.. 

Mår så fruktansvärt illa hela tiden. Är hungrig men vill inte äta. Vill inte vara ensam heller.. Det är nog min mest underliga känsla. Förra gången ville jag inte veta av nån, ingen fick peta på mig. jag ville bara vara själv. Kommer ihåg att jag mer eller mindre grävde ner mig, låg i sängen i flera dagar efter det. Men då hade jag inte barn eller djur att ta hand om. 

Har hittat ett märke på bröstkorgen oxå, men har inte ett minne av att MA ska ha använt något vapen mot mig. Kanske kommer sen jag vet inte alls.. Allt känns så overkligt, ibland funderar jag på om det hänt eller om jag bara drömt det. Men när jag reser på mig eller dricker något så påminns jag direkt om att det inte var en dröm.....

Glömde ju tillägga att polisen gick igenom min mobil och min dator, nu är allt borta.. Allt det vi skrev på fb är borta.

Dom sa att dom tog sig friheten att ta bort allt som stod, för att jag inte skulle bli påmind. Hoppas verkligen att dom sparat allt på nånting så jag inte sitter där sen med nada bevis..

Bara tanken på att sitta i rätten utan bevis gör mig knäckt.. Mina mjukbyxor tog dom men inte den sönderslitna t-shirten.. Hur tänkte dom där?